

Filmen utspelar sig under 80-talet och jag tycker svensk film generellt är bra på att få fram en tidsanda som ser trovärdig ut. Speciellt i Låt den rätte komma in där allt är på pricken sent 70-tal/tidigt 80-tal från kläder och frisyrer till inredning. Den ödsliga vinterkänslan som vi alla svenskar känner till så väl är även den genialiskt framställd. (En annan svensk film som lyckades göra ett lika grymt jobb med den saken var Tillsammans av Lucas Moodyson.) Jag anser i alla fall att det är en bra skill som svenska filmmakare bidrar med till filmvärlden där många andra misslyckas. Filmen i helhet är riktigt bra, en vampyrflicka i en förort i Sverige, trodde man ens att en sådan film skulle produceras? (Utan high-school känslan a la Vampire diaries)
USA tycke om Sveriges bidrag till vampyrtrenden och bestämde sig för att göra en egen version av filmen (för tydligen blir det jobbigt för amerikaner att läsa subtitles). Jag bestämde mig för att se även denna, fast jag var lite omotiverad. Resultatet av Låt den rätte komma in i amerikansk version heter Let me in och är faktiskt en kopia rakt av. Dialogen är densamma, handlingen är densamma (förutom en del karaktärer som har bytts ut, det härliga A-lagar teamet har bytts ut till vanliga grannar) och känslan är i alla fall ett försök till att vara densamma. Sverige lyckades enligt mig grymt mycket bättre med att skapa en konstig, obehaglig och ibland lätt illamående känsla som Let me in saknar eller har valt att ta bort för att tilltala den stora publiken. Pojken som spelar huvudrollen kunde lika gärna varit den svenska killen men när det gäller rollen som Eli (som heter Abby i Let me in) slår den svenska flickan Lina Leandersson alla prestationer med hästlängder. Förutom den har amerikanarna gjort ett hyfsat jobb med filmen.
Låt den rätte komma in får i betyg:
F F F F F F F F F F
Let me in får aningen lägre betyg för missad obehagskänsla:
F F F F F F F F F F
No comments:
Post a Comment