
Filmen är baserad på en sci-fi bok av en japansk född brittisk författare vid namn Kazuo Ishguro. Historien ses inom ramen av dystopi, alltså motsatsen till utopi, båda begreppen är en framtidsvision, antingen en mardrömsliknande framtid eller en perfekt utopisk värld.
Historien tar sin start i 1950-talets England. På ett barnhem (eller en sorts institution) som kallas Hirsham växer tre vänner upp tillsammans, Kathy H, Tommy och Ruth. Alla barnen på Hirsham växer upp i en vacker miljö, äter näringsrik bra mat och motionerar flera gånger om dagen. Deras kroppar måste vara i perfekt skick och de får aldrig lämna området. Redan i ung ålder får barnen reda på syftet med sina liv, att bli donatorer och inte överleva sin 30-års dag. Samhället har nämligen utvecklats till att medellivslängden har överstigit 100 år genom att kloner föds upp för att bli donatorer av vitala organ. Barnen är alla donatorer, framavlade från ”original”. Som tonåringar flyttar de tre vännerna till en mindre stuga där de ska bo tills de påbörjar sitt syfte. All reagerar olika på sitt öde. Kathy H har sedan yngre tonåren varit avundsjuk på Tommy och Ruth som är ett par och när hon inser att hon inte längre kan vara tredje hjulet lämnar hon gården för att arbeta som en ”vårdare”. Arbetet innebär att vara med donatorer före, under och efter sina operationer till de ”avslutat” (dött) sitt syfte. Kathys arbete ger henne några år mer än andra donatorer innan hennes behandlingar skall påbörjas. Efter tio år träffar hon på Ruth igen som efter två behandlingar är väldigt skör och tillsammans åker de och träffar Tommy som även han påbörjat sina operationer men ännu är pigg.
Syftet med historien är uttalat från författaren att vara en tankeställare om liv och död, om vad som är viktigt i livet och det fakta att livet faktiskt har ett slut. Jag tyckte för det första att filmen var fruktansvärt bra gjord med tanke på att det är något så ovanligt som en sci-fi film som utspelar sig i riktig 50-tals miljö. Det är alltså inte tal om några dräkter, blinkande meckaniker eller annat typskt sci-fi. Det är en helt vanlig miljö (minus några armband som donatorerna måste ha på sig), tidsenliga kläder osv. Det är just denna konstiga kombination av dåtids miljö och framtids dystopi som blir sådär ovanligt bra.
Den andra aspekten i filmen som också är riktigt bra är att donatorerna är tillfreds (mer eller mindre) med sitt öde. Tommy är den enda som försöker göra någon form av motstånd men aldrig på det sättet att han försöker rymma från sina operationer eller liknande. Det är ju även något som är ovanligt i en film, att faktiskt visa på den aspekt som är mest troligt i ett sådan scenario. Nämligen just att alla människor nöjer sig med sitt öde och finner sig inom ramen för det som är tillskrivet en. Varför rymmer de inte då så de slipper dö? Är väl den frågan flest kommer ställa sig under filmens gång. Svaret är väl att vi alla nöjer oss, är tillfreds med den lott vi fått tilldelade oss och att göra grov revolt mot något som är naturligt och givet ligger inte i människans natur. Det är det enda liv donatorerna vet, därför är det också det enda liv de lever.
Riktigt bra historia, jag hade nog uppskattat boken mer då jag inte är ett Kiera Knightley fan och då jag inte tror att filmen gör historiens grundtanke rättvisa. Filmen blir ibland lite platt, men jag uppskattade miljön och känslan.
F F F F F F F F F F
No comments:
Post a Comment