Jag gillar klassiker och vad är Rosemarys baby om inte en klassiker! För det första är det en film av Roman Polanski, en man som gör de mest underbart konstiga filmer, jag är ett stort fan (fast man måste bortse från hans kriminella status). Polanski har gjort en uppsjö bra filmer, några av dem är till och med ok för gemenman, som Chinatown och The Pianist. Andra kräver lite mod till exempel hans ”lägenhets-triologi” där Rosemarys baby ingår och är den mest normala filmen. Hans trilogi utspelar sig i tre olika städer, Repulsion-London, The Tenant- Paris och Rosemarys baby- NY.
Filmen hade premiär 1968 och huvudrollen spelas av den underbara Mia Farrow som gör sin livs roll (tror även det var hennes första). Hon spelar Rosemary som med sin man Guy flyttar in i en ny lägenhet i ett större hus. Till en början verkar allting bra men efter ett tag tycker Rosemary att grannarna beter sig underligt, hon börjar få mardrömmar och blir psykiskt instabil. När hon blir gravid undrar hon om hennes mardröm där hon blivit våldtagen var på riktigt och hon blir hysterisk över vad som kommer hända med hennes barn, och vad är det egentligen som växer inuti?
Frågan som sträcker sig över hela filmen, är Rosemary galen eller är det hon tror på någon övernaturlig sanning? är en fråga som jag inte kunde se svaret på förens i slutet av filmen, vilket är väldigt svårt att lyckas med. Jag tycker att detta är den bästa av hans ”lägenhets-filmer” för den är enklare och rakare än de andra två som spårar ut något alldeles galet ibland. Rosemarys baby kan tilltala alla. Det är en 60-tals film med en speciell känsla, man får absolut inte lov att förvänta sig en skräckfilm mätt i dagens mått. Detta är en kulturupplevlse och skall ses som en sådan;)
Inte helt oväntat blir mitt betyg:
F F F F F F F F F F
No comments:
Post a Comment