Den Vita Massajen

Den vita massajen som spelades in 2005 är baserad på den självbiografiska romanen med samma namn, skriven av Corinne Hofmann.

Boken fick mycket uppmärksamhet och filmen har kanske hamnat lite i skymundan, men denna berättelse gör sig bra även på filmduken.

Carola, en ung kvinna från Schweiz är på semester med sin pojkvän i Kenya. En helt vanlig kvinna med en egen affär från västvärlden som för två veckor reser till ett främmande land för en bredare syn av världen. Här träffar hon massajkrigaren Lemalian och från första stunden vet hon att hennes liv ska vara i Kenya med honom.
Carola stannar i Kenya och lämnar helt sitt liv hon redan byggt upp bakom sig, för att bosätta sig ute i vildmarken hos massajerna, gifta sig med sin älskade och föda hans barn.
Kulturkrocken blir förstås enorm där en vit kvinna ska ha förståelse för sin man som genom sin kultur tror på månggifte,omskärelse på unga kvinnor och som dricker blod direkt från slaktade gettes hals.

Miljön i filmen är otroligt vacker och det som tilltalar mig är massaj folket med sina fulla krigs munderingar eller bara deras klar röda skynken de bär. Blandningen av etnicitet och språk ger filmen ett lyft, här hoppar dom frisk mellan tyska och engelska och massajerna pratar sitt språk mellan varandra och man tänker inte ens på att det inte finns ett gemensamt språk man ska förstå som håller ihop konversationen. Tvärtom ger detta filmen en charm som många andra filmer helt saknar. (Som exempel när en film utspelar i Indien eller dylikt och helt präglas av amerikanska.)

Känslorna när man ser filmen är för min egen del mest ilska, som grundar sig i oförståelse för massajernas värld där dom helt lever i ett patriarkat. Kvinnan har ungefär ställningen under getterna de vaktar och som en kvinna från västvärlden har man svårt att vara tillfreds med detta. Det som är otroligt intressant är att se kvinnan Carola försöka anpassa sig till detta livet samtidigt som hon aldrig kan lämna sina rötter helt. Det blir såklart konflikter och missförstånd men genom att veta att detta har hänt på riktigt får man en stark respekt för denna kvinna som offrade så mycket för sin kärlek.
Att ta sig från våra bekvämligheter till en bush där kvinnor inte får äta tillsammans med männen är något bara en väldigt stark människa kan klara av.Kulturkrock utöver det vi vanligtvis hör talas om.

Helhetsbetyget om denna filmen blir medel, det är en bra och sevärd film men som jämfört med boken blir blek, som många andra filmer. Det är dock härliga miljöer och filmen i sig är värd att se endast för att se kontrasten mellan hudfärgerna och faktiskt få en i alla fall liten inblick i de nomadfolks värld som finns idag i vår värld.

Mitt betyg blir:

F F F F F F F F F F