Pans labyrint- El labertino del fauno

Med stor förväntan intog jag biografen Spegelns salong för att se detta (vad jag hade hört) mästerverk. En saga blandad med historisk verklighet i 40-talets Spanien.
Pans labyrint (El labertino del fauno) är en spansk film av Guillermo del Toro och den är redan på plats bland alla nominerade filmer till priser över hela världen.

Denna film är en mix av en verklighet och en fantasivärld, en aning påminner den om Alice i underlandet fast en betydligt hemskare version och inte vidare barnvänlig.
Den ena delen av historien utspelar sig i Spanien, 40-talet precis när inbördes kriget är slut och Franco har tagit makten över landet. Det finns fortfarande rebeller kvar som försöker sätta sig emot denna regim och mitt i allt detta träffar vi huvudkaraktären, en liten flicka vid namn Ofelia som flyttar med sin höggravida mamma ut i skogen till sin nya styvpappa som är en elak kapten.

Ofelia läser mycket sagor och lever i deras värld som alla barn, och när hon kommer till sitt nya hem i skogen så börjar det hända en del mystiska saker som gör att Ofelia börjar tro ännu mer på sina sagor. Hon hittar en igenvuxen labyrint där hon stegar in och möter faunen, Pan.
"Fantasi" delen av filmen handlar om en prinsessa, en labyrint, en faun och en underjordisk värld där kungen och drottningen väntar på själen från deras lilla prinsessa som för längesedan försvann. För att kunna återvända till underjorden måste denna själ genomgå tester, olika prövningar. Det enda jag saknar är lite mer fantasy och lite mindre verklighet men det är inget som drar ner filmens standard.


Detta är en otroligt välgjord film, specialeffekterna är bra och den har ett sorts mörker över sig som är väldigt tilltalande och långt från Hollywood. Jag hade höga förväntningar när jag skulle se filmen och jag var verkligen positivt överraskad, och det som är det roliga med denna filmen är att den ger mycket åt fantasin, på så sätt att man kan tolka den lite hur man själv vill.
Jag vill själv tolka den som att det är en film om Francos regi, hur det påverkade folket i spanien och hur den enskilda individen fick leva. Framför allt handlar den om en liten flickas liv som är så hemskt att allt hon vill är att fly bort från verkligheten och komma till sagornas värld.
En annan tolkning är helt enkelt att ibland är inte verkligheten vad vi tror den är och vi ska kanske öppna vår fantasi lite mer för sagorna har alltid lyckligare slut än verkligheten..........

Mitt betyg för denna underbara film som kan tänkas ha tagit första platsen för årets film är:

F F F F F F F F F F

Apocalypto

Mel Gibson är tillbaka, ännu en gång med en film med historisk förankring. Denna gången är det maya indianernas värld han gestaltar och främst maya kulturens fall.
Denna film precis som braveheart och passion of the christ går i tydlig Mel Gibson anda och med det menar jag att det blir mycket blod och fysiskt smärtsamma scener att gå igenom. Vi trodde alla att botten var nådd när passion of the christ kom med fasanfulla scener av jesus piskande med ack nej, Gibson har nog försökt överträffa varje film efter varandra med helt enkelt hemska scener.
Detta gör inte filmen dålig, inte ens i min smak som ter att dra sig åt det lugna drama hållet, det är faktiskt en häftig action späckad film med stor potentiall för en helkvälls underhållning.


Filmen handlar i stora drag om jaguar paw, en indian som bor med sin by i skogen och första delen av filmen är precis som man föreställer sig indianernas liv, små hyddor som utgör en by och jägare som jagar mat medans barnen och kvinnorna väntar hemma.
Men maya indianerna i staden en bit bort behöver offer för att blidka sin gud och hela stammen förs iväg till en stor stad som i alla fall jag blev förvånad över att se, här lever de rika indianerna i konstiga ytstyrslar och här finns flera tusen slavar som arbetar dag och natt för att bygga enorma pyramid liknande byggnader som används som offer platser.
Jaguar paw måste tillbaka till skogen och det blir en vild jakt.

Genom hela filmen talas de olika maya språken, något som Gibson är känd för genom passion of the christ där alla talade arameiska som jesus talade, ett utdött språk sedan länge som gjorde att man i den filmen blev imponerad av hans beslutsamhet att göra det autentiskt.
Även i apocalypto känns det väldigt bra att indianerna faktiskt inte pratar amerikanska, vilket då hade gjort filmen tramsig, men även om de talar maya språken och inspelningsplatserna är otroligt vackra och allting ser autentiskt ut så genomlyser Hollywood ändå. Den amerikanske prägeln går inte att få bort i en sådan här film, på grund av all dramatik genom filmens gång och all action.

Det låter som jag inte tyckte om filmen men även om amerika lyser genom så gillade jag den starkt, det är en otroligt underhållande action/ äventyrsfilm, inget för folk som letar efter en historisk film om maya indianerna, och även om filmen har blivit beskylld för att inte vara historiskt korrekt så vet man kanske en smula mer om maya kulturen än innan man såg den, om man inte visste något alls innan det vill säga, som jag!
En film som har fångat kärlek, hjältemod, action och en smula historik i väldigt vackra foto, en otroligt häftig djungel miljö och bra skådespelarinsats från huvudrollsinnehavaren som här gör sin debut, Rudy Youngblood.

Mitt betyg blir:

F F F F F F F F F F

Den Vita Massajen

Den vita massajen som spelades in 2005 är baserad på den självbiografiska romanen med samma namn, skriven av Corinne Hofmann.

Boken fick mycket uppmärksamhet och filmen har kanske hamnat lite i skymundan, men denna berättelse gör sig bra även på filmduken.

Carola, en ung kvinna från Schweiz är på semester med sin pojkvän i Kenya. En helt vanlig kvinna med en egen affär från västvärlden som för två veckor reser till ett främmande land för en bredare syn av världen. Här träffar hon massajkrigaren Lemalian och från första stunden vet hon att hennes liv ska vara i Kenya med honom.
Carola stannar i Kenya och lämnar helt sitt liv hon redan byggt upp bakom sig, för att bosätta sig ute i vildmarken hos massajerna, gifta sig med sin älskade och föda hans barn.
Kulturkrocken blir förstås enorm där en vit kvinna ska ha förståelse för sin man som genom sin kultur tror på månggifte,omskärelse på unga kvinnor och som dricker blod direkt från slaktade gettes hals.

Miljön i filmen är otroligt vacker och det som tilltalar mig är massaj folket med sina fulla krigs munderingar eller bara deras klar röda skynken de bär. Blandningen av etnicitet och språk ger filmen ett lyft, här hoppar dom frisk mellan tyska och engelska och massajerna pratar sitt språk mellan varandra och man tänker inte ens på att det inte finns ett gemensamt språk man ska förstå som håller ihop konversationen. Tvärtom ger detta filmen en charm som många andra filmer helt saknar. (Som exempel när en film utspelar i Indien eller dylikt och helt präglas av amerikanska.)

Känslorna när man ser filmen är för min egen del mest ilska, som grundar sig i oförståelse för massajernas värld där dom helt lever i ett patriarkat. Kvinnan har ungefär ställningen under getterna de vaktar och som en kvinna från västvärlden har man svårt att vara tillfreds med detta. Det som är otroligt intressant är att se kvinnan Carola försöka anpassa sig till detta livet samtidigt som hon aldrig kan lämna sina rötter helt. Det blir såklart konflikter och missförstånd men genom att veta att detta har hänt på riktigt får man en stark respekt för denna kvinna som offrade så mycket för sin kärlek.
Att ta sig från våra bekvämligheter till en bush där kvinnor inte får äta tillsammans med männen är något bara en väldigt stark människa kan klara av.Kulturkrock utöver det vi vanligtvis hör talas om.

Helhetsbetyget om denna filmen blir medel, det är en bra och sevärd film men som jämfört med boken blir blek, som många andra filmer. Det är dock härliga miljöer och filmen i sig är värd att se endast för att se kontrasten mellan hudfärgerna och faktiskt få en i alla fall liten inblick i de nomadfolks värld som finns idag i vår värld.

Mitt betyg blir:

F F F F F F F F F F