Efter en lång tids torka kommer det äntligen en film värdig mina ord och ansträngningar igen. En film jag bara inte kan sluta tänka på och som fångat mig mer än något annat jag kan komma ihåg på rak arm.
Detta beror inte bara på att det är en sann berättelse (men det tar i och för sig upp en stor del av intresset) utan även producenten som är Sean Penn i detta fallet, som lyckats skapa en otroligt vacker och konstnärligt perfekt film.
Filmen är baserad på boken med samma namn (av författaren Jon Krakauer) som i sin tur är baserad på en sann historia. Inte bara baserad som att ”fragment är tagna ur verkliga livet”, nej, här har i princip allting hänt som det berättas.
Ett tragiskt öde, som handlar om den unge mannen Christopher McCandless, som 21 åring beger sig ute i vildmarken i Amerika för att leva utanför det materialistiska samhället.
Chris, som hans syster kallar honom i filmen, var som han beskrivs en människa med tankar om att vi lever i överflöd och som tyckte illa om det materialiska samhället.
Bagage från en brokig familj med mycket bråk om pengar har antagligen varit det som startat hela processen i tankarna om ett liv utan pengar och problem.
Efter college skänker han alla sina livs besparingar till välgörenhet och sticker iväg för att göra en resa i vildmarken, utan någons vetskap. Han döljer alla spår han lämnar efter sig och reser under namnet Alexander Supertramp. Han bränner sina sista pengar tillsammans med sitt ID och lämnar sin bil någonstans utan registreringsskyltar.
Hans resa går genom USA och vi får följa med honom i vildmarken men också i många möten med människor på vägen som han faktiskt är beroende av. Han har lite olika ströjobb och skaffar vänner på skilda platser, men hans största strävan är att ta sig till Alaska där han ska bege sig ut i den ”riktiga” vildmarken för att där skriva ner och dokumentera hur han själsligt och spirituellt överlever. Efter ett år av omkring flackande når han sitt mål, han tar sig till Alaska där han intar vildmarken utan karta eller någon större erfarenhet om vad han egentligen ska göra för att skaffa sig mat och så vidare.
Det går inte bra alls och anledningen till att han är så uppmärksammad som han är idag är för att Chris dog av svält ute i Alaska, oförmögen att ta sig tillbaka den vägen som han kom, oförmögen att skaffa sig tillräckligt med mat eller hjälp. Att jag avslöjar hans död är inget som jag anser stör filmen, tvärtom tycker jag att man får ut mer av filmen genom att veta hans öde i förväg.
Chris anteckningar från hans journal är det som styr filmen, och därför träffar den en mitt i hjärtat, att veta att det är hans egna ord man hör och inte någon Hollywood författares.
Han måste ha varit en väldigt intelligent man och han har stora poetiska tankar och skriver oerhört vackert. Den andra berättarrösten i filmen förutom Chris själv är hans syster, och det är hans syster i verkligheten som varit med och skrivit detta hon säger i filmen samt att en del är taget från hennes dagbok som hon skriver i under den tiden hennes bror var försvunnen.
Förutom att hela historien är gripande så är den underbart filmad, vacker natur och konstnärliga bilder från vilda hästar till vilda forsar och så vidare. En stor applåd till Emile Hirsh som spelar huvudrollen, riktigt grym!! (även sedd i tex alphadog)
Det har varit debatter om att man inte ska romantisera sådana här berättelser för att det inte ska uppmana unga människor att göra dumdristiga saker som att ge sig ut i Alaskas vildmark utan karta. Men jag kan inte vara opartisk i detta fallet för denna unge mans historia fastnar hos en, han var ingen korkad ungdom som ville skapa rubriker. Han dolde alla spår och ville inte att någon skulle få reda på var han var, vilket innebär att han endast gjorde det för sig själv. Kanske inte något smart val, men ändå hans val, som han trodde skulle vara underbart men som hade ett tragiskt slut. Men han kom till insikt i sin ensamhet i vildmarken och några av hans sista ord var: ”true happiness is only real if shared”.
Så hur ologisk han än var så har han i alla fall mina sympatier och även om han har era eller inte så är det en fruktansvärt bra film, en klar 10:a utan att tveka från mig.
