Death Proof

Quentin Tarantino är tillbaka. Halleluja !!!
Precis som alltid kommer han med orginella idéer, om än för några helt enkelt konstiga idéer. Denna gången har han och regissören Robert Rodriguez arbetat tillsamans med ett projekt som är en hyllning till biograferna som specialiserade sig på B filmer, ofta visades dessa filmer i par, två åt gången. Därför heter denna "dubbel film" Grindhouse, vilket egentligen är två filmer varav Tarantino har gjort en och Rodriguez den andra. Death Proof är Tarantinos film och den andra heter Planet Terror. Som sagt så är detta hyllningar till B filmerna och B filmernas mecka, dvs horror filmer, kalkon rullar med en massa splatter scener.

Death Proof handlar om "stuntman mike" som åker omkring i sin bil som han menar är "death proof"( åtminstone fär honom själv. )
I första halvan av filmen blandar Tarantino friskt årtionden, först tror man att det är 60-70 tal tills någon tar upp en mobil eller en i-pod. Så någon tids era kan man inte fastställa för det är en blanding av dåtid och nutid, vilket bara gör filmen mer cool. Andra halvan slår över i svart och vit och sen till färg igen a la Tarantino.


Det finns inte mycket att berätta om handlingen för det finns inga "plots" eller "twists" eller konstigheter alls, what you see is what you get!!! Men dialoger är ju något som Tarantino är känd för och i Death Proof får man så mycket Pulp Fiction vibbar att det tar en ner för memory lane=) Jag fullkomligt avgudar dessa dialoger som egentligen inte har något att komma med. Men det är just det som är charmen med Tarantinos filmer, att ha en 7 minuter lång dialog filmad i ett svep och få det att bli intressant för tittaren.

Det jag tyckte mycket om med filmen var de kvinnliga skådespelarna, ett helt gäng av starka kvinnor med speciella utseenden och bakgrunder. Riktigt grymma tjejer med girlpower skrivet i pannan!
Det enda minuset med filmen var en lång biljakt där jag bara satt och tänkte : "bara stanna bilen då era dumma bimbos". Fast sen kom jag på att detta ju faktiskt var en hyllning till B filmerna och vad är en B film utan en scen där nothing makes no scense just för att man inte skulle göra sådär i verkligheten? Dessutom ville nog grabbarna ha en bil jakt med bara för sakens skull;)

En sjukt häftig och udda film med riktig Tarantino anda, för alla som älskar hans filmer!
Men var beredd på att det är en ganska skruvad film, så ha inga förväntningar på en lättsmält drama under din söndags kväll.

Mitt betyg blir: F F F F F F F F F F

The Number 23

Jim Carrey försöker sig på en seriös karaktär till skillnad från all trams humor han brukar hålla sig med. Men jag är inte så säker på att han skulle lämnat trams humorn efter att ha sett denna filmen. Det är i och för sig inget fel på Carreys skådespelar insatser, han spelar faktiskt riktigt bra stundtals men hans val av manus kan diskuteras till nästa gång han ska försöka sig på att vara seriös.

Denna film har hakat på den mystiska grenen av filmer som under 2000 talet har blivit en stor hit, ex: the butterfly effect, donny darko och så vidare, och sådana filmer brukar verka väldigt effektivt på mig som säkert på många andra, den där mystiska delen är många fascinerade av. Allt som faktiskt finns i världen som är ”mystiskt” men som just vi kanske inte lagt märke till samt känslan av att inte veta, för vi vet faktiskt inte allt!

I vilket fall som helst så handlar filmen om siffran 23, det finns många som säger att just denna siffra är ”magisk” eller ”mystiskt” vilket ni vill, och att nästan allting kan på något sätt kopplas till siffran 23. (Detta är då den mystiska delen, att man kan räkna ut en massa olika datum, namn, händelser och mängder av annat och få fram siffran 23, vilket man säkert kan med vilken siffra som helst men folket har fastnat för 23 så låt gå)

Carreys karaktär blir såklart besatt av siffran 23 till dess att den styr hans liv och mer och mer märkliga saker börjar hända.

En väldigt bra story anser jag, stora möjligheter och stor potential att verkligen bli en sån där film som när slutet har rullat klart så stirrar man tomt ut i intet och undrar vad som precis hände med sin verklighets uppfattning. Tyvärr så hände inte detta efter denna filmen.

Den var lite B, den var ganska osammanhängande och inte på något bra sätt som pulp fiction, den var inte trovärdig vilket faktiskt filmer kan vara även om handlingen helt omöjligt skulle kunna inträffa. Det var helt enkelt inte en bra film, den fastnade inte och den fångade inte mitt intresse alls. Väldigt synd på en sådan bra story.

Jag har svårt för att total såga filmer om det inte är så att jag inte kunde se klart dem för att de var så dåliga och om de är så dåliga så brukar jag inte ens ta mig tiden att skriva om dem. Därför får the number 23 ändå 3 F av mig….för Carreys skådespelar insatser som sitt alter ego var faktiskt ganska häftiga.

F F F F F F F F F F