Parfymen- berättelsen om en mördare- ett mästerverk som ursprungligen framställdes i bokform av Patrick Süskind från Munchen. Denna udda bok var hans första roman och blev en stor succe i hela världen.
Filmatiseringen gjordes av Tom Tykwer, tysk regissör och filmen hade världspremiär 2006 i Munchen.
2007, alltså i år, den 26 januari hade Parfymen premiär i Malmö och jag var placerad längst bak i biosalongen för att se vad all denna dunkla besatthet handlade om.
Det är svårt att i ord försöka förklara denna märkliga men tungt fängslande film som i bokform säkerligen är helt underbar på ett mörkt, mystiskt och samtidigt stötande sätt.
Filmen väcker en mängd olika känslor. Man slängs runt i en känslomässig berg och dalbana av ömkan, hat, förståelse och förvirring och allt detta endast för huvudkaraktären.
1700 talet, Europas största (även smutsigaste) stad, Paris!
Det är välgjord miljö i filmen som verkligen drar fram klyftan mellan fattiga och rika och hur smutsigt och äckligt det faktiskt blir i en stad så överbefolkad.
Här föds en liten pojke, Jean- Baptiste Grenouille, bland fiskestånden och överges direkt av sin mor. Pojken växer upp på ett barnhem och säljs därefter som yngling till en garvare.
Självfallet är det något speciellt med denna pojke, han har ett luktsinne som ingen annan, han kan lukta sig till allt och det är hans sätt att ha kontakt med världen. Med denna förmåga lyckas han skaffa sig ett arbete under en parfymör i Paris och blir dennes lärjunge. Här finns fina peruker och stiliga kostymer med i bilden som gör tiden som Jean- Baptiste Grenouille spenderar hos parfymören till en liten stunds kostym drama.
Men Jean- Baptiste Grenouille nöjer sig inte med de vanliga dofterna våra parfymer utgör, han vill och tänker skapa den ultimata parfymen och börjar experimentera med hur han ska kunna utgöra en doft han anser vara den bästa han någonsin luktat, doften av en jungfru!
Det är rysligt bra skådespeleri av Ben Whishaw som spelar huvudpersonen. (Tidigare har vi sett honom i bland annat Stoned) Han är utmärglad och har en blick av tomhet och oförståelse som får en att rysa. Han lyckas fånga sin karaktär, vilket innebär i stort sett att vara skrämmande samtidigt som han bara är en pojke, och det är väl denna oskyldiga fasad som gör att man inte helt kan hata denna karaktär som faktiskt begår fruktansvärda handlingar genom filmens gång.
Filmen handlar också om så mycket mer än att denna pojke gör hemska saker, själva hemskheterna får en ganska liten roll när man ser slutet, det finns ett budskap om kärlek, om avsaknaden av kärlek och faktiskt behovet hos människan att känna någon sorts kärlek från andra och vad man är kapabel till att göra i brist på detta.
En skickligt filmad skapelse med bra skådespeleri och framför allt en annorlunda film som sticker ut och inte ger en det gamla vanliga.
Mitt betyg blir:
